There goes my hero



Varför går alltid dom bästa vänskapen och relationerna i spillo? jag hatar det och det känns tomt i själen och det är något som fattas i ens hjärta. Man lär sig att leva med varandra sen är det något missförstånd eller bråk som gör att man tappar kontakten. Eller ens egoistiska sida som säger ifrån och det blir bråk. varför är det alltid så? måste man vara så egoistisk? det är bra att v ara det ibland, men allt handlar ju inte om en själv hela tiden, jag hatar verkligen att känna såhär. det finns en person som jag verkligen inte kan leva utan och jag är rädd att jag tvingas att göra det nu pga. att jag är dum i huvudet och tänkt för mycket på mig själv. tänker för mycket på det gamla sakerna. varför har man svårt att släppa allt gammalt och bara gå vidare?

det gör ju ingen skillnad att man bråkar om saker som har varit, det blir inte bättre i det förflutna för det. okej man har blivit sårad och man har gjort saker som varit dumma och dåliga mot personer och vise versa. men varför inte bara släppa det sen och försöka gå vidare? det är svårt, man vill ha bekräftelse och att den ska komma tillbaka och göra allt för en, men man får inget tillbaka om man inte visar framsteg själv. en person kan faktiskt inte göra allt bra igen, man är alltid två om allting. men det är ens egoistiska sida som talar och man tänker inte fören det är försent.














gammal kärlek rostar aldrig




And I wonder
When I sing along with you
If everything could ever feel this real forever
If anything could ever be this good again

Breathe out
So I could breathe you in
Hold you in


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0