alltså det är 8 personer varje dag som fortfarande går in här och kollar, VARJE DAG! faqst jag inte skrivit något på typ en månad? VARFÖR GÖR NI DET? jag blir faktiskt arg. sluta upp!
eller jag kanske borde börja skriva här igen? vad tycker ni?

jag är glad idag för idag hämtade jag ut min nya fiiiina alldeles egna laptop <3 har suttit framför datorn hela dagen idag sen jag fick den. men den är min nya pojkvän.

imorgon blir det utgång med lille niclas och hans student polare(?) kanske. men det ska bli kul iallafall, undrar bara vart vi ska bege oss, inte pasta igen hoppas jag för där är det tråkigt som fan. dött, tills jag kommer då of course.

niclas: jag kommer sakna diig
jag: aww men du, du slipper mig inte så lätt!
n: vadå?
j: vi två ska ut och supa, göra en repris från personalfesten på fredag!

haha men det lär bli kul. tycker lite synd om honom för jag var hans enda vän på jobbet och när jag dök upp där i onsdags så blev han skitglad och vinkade, sen blev han less och nere när jag sa att jag sagt upp mig. så mitt samvete blir att bjuda ut han imorgon och supa lite. det var ju ändå länge sen. det var ju fan personalfesten sist.
varför? inge pengar och kanske för jag hade sjukt med ångest efter den kvällen..lite iallafall. blir nog inte lika vilt imorgon, men vem vet när jag blir full. då finns det som sagt inget stop. moha ha.

imorgon ska jag på möte för förskolan, kalas!

Åkte till jobbet idag och sa upp mig. lite ledsamt såhär i efterhand faktiskt fast alla smörade för mig rätt så falskt.
niclas sa att han skulle sakna mig osv. så vi två planerade utgång på fredag, kanon!

Petra och jag bytte nummer för hon ville träffas som vänner och "tänk inte på att jag vart din chef blabla utan se mig som en vän"

kommer sakna jennie mest, jennie, sanna och sandra..typ.  men ja.



vet inte om det här med thailand längre. det kanske i nte är seriöst? jag kanske blir grundlurad? så sitter jag där på andra sidan jordklotet utan någonting. niclas2 ringde mig nyss också, fick en liten klump i magen.


vet inte vad jag ska göra eller vad jag vill.
vad fan håller jag på med?

Har fått en del negativa reaktioner från familj och så ang. det här med Thailand. undrar varför. Jag vet att ni oroar er för att jag inte ens hunnit komma iordning här i örebro än och så ska jag helt plötsligt åka bort i ett annat land och jobba.
men så här är det :

Jag har ingenting här att leva för, inget som verkligen som vill att jag ska gå upp på morgonen. jag förlorar ingenting helt enkelt. Och efter allt som hänt med jimmy osv så behöver jag det här, det är det jag alltid har drömt om sen jag va typ 13/14 år och det vet ni. Jag har alltid pratat om att jag vill resa runt, att jag vill flytta och jobba utomlands. Jag vill känna att jag kommer någonstans i mitt liv och att jag får leva ut det. för på alla dom här åren har jag kännt att jag inte lever med mig själv eller hur man ska säga, jag har bara gjort saker för "att jag måste göra dom".

det är nu mitt liv börjar känns det som. det är det här jag längtat efter, det är det här jag har drömmt om. var glada för min skull?

jag har inte haft bra kompisar här, allt har bara gått upp och ned hela tiden
pojkvänner som svikit mig
mått skit i flera år och slösat bort mitt liv på vad? sova typ. inte gjort någonting alls.
bara fyllt ut med "måsten" känns det som.

ni tänker säkert "ja när du väl fått ett bra jobb i örebro och lägenhet och allt börjar ordna sig ska du skita i allt blablabla."
jags kiter inte i allt? jag börjar leva mitt liv som Sofia, självständigt. jag vill lära känna mig själv och jag vet att jag inte vill vara kvar i tråkiga sverige och det har jag som sagt alltid sagt, jag vantrivs, känns inte som hemma här och jag vill ut och äventyra.

lägenheten här? det är väl inte hela världen? får bostad i thailand och om jag hyr ut lägenheten i andra hand har jag ju ett hem att komma hem till när jag kommer tillbaka till sverige eller om jag säger upp den så kan jag väl bara söka om för jag står fortfarande kvar i alla bostadsköer.
(var lugna jag kommer inte flytta hem igen)

mitt jobb? jag vantrivs verkligen där, dethänder ingenting och jag vill utvecklas, vill känna att jag kommer någonstans i min karriär, okej jag har intej obbat där så himla länge MEN dom som harj obbat där i drygt 2 år sitter fortfarande och säljer samma saker som dom gjorde då tills nu, det händer liksom ingenting. det står stilla. Och det spelar ingen roll hur hårt man än arbetar osv. det är inte kul att sitta där och säga exakt samma saker tusen gånger om dagen i 2 år framför en dator. jag tar hellre livet av mig. jag kvävs redan nu på jobbet, om det inte vore för dom jag jobbar med skulle jag sagt upp mig för länge sen.

hur ofta får man en sådan här chans? once in a lifetime typ. och även om det här jobbet inte är något jag kan tänka mig att jobba med i flera år så är det en bra början, halllå jag är bara 18 år och man vet inte vad man vill jobba med, men hoppar fram och tillbaka mellan olika jobb tills man hittar något som man trivs med och passar att jobba med. ni har väl inte haft samma jobb som ni har nu från att ni var typ 18 år? nej just det.

Jag behöver förändring, behöver komma bort, starta om, och bara få vara jag och få vara självständig utan allas hjälp och daltande hit och dit. jag vill inte känna mig misslyckad, ostabil och att jag inte klarar någonting. för det framstår jag som hela tiden. låt mig få bevisa att det här är det jag drömmt om, det här är det jag vill. det var ju som när jag åkte ned till tyskland, jag gav allt då också, reste själv osv. för jag brinner för det jag vill!

sverige överhuvudtaget är jag less på pga allt som hänt dom senaste åren.

jag får ångest och lite paik när jag tänker på dom jobb jag haft och skolorna osv som jag inte har skött pga att jag vantrivs. jag vet att jag ger 100% när jag vill det, när jag brinner för det, jag ger allt då. det var som mitt jobb jag har nu i början, jag gav allt, gick tom upp halv fem på morgonen och bodde hos farmor, det säger väl också mycket? haha
men nu har allting blivit så enformigt där, cheferna är inte ens trevliga längre, och en del är helt dumma i huvudet (jag vet det finns sådana överallt) men man får höra mer vad man är dålig på än det possitiva där. + man tjänar typ ingenting, då känns det rätt ovärt att ens gå upp på morgonen. nej usch.

innan jag åker ska jag betala alla mina skulder/räkningar. så dont worry.

jag klarar det här. skulle ni skita i den här chansen om ni fick den när ni var 18 år? nej. då är man inte frisk någonstans.
var glada att jag ordnat upp mitt liv och se hur långt jag har kommit sedan i vintras/våras. vad gjorde jag då? sket i världen och låg hemma och stoppa huvudet i marken.

nu är det ju som så att jag, sofia har fått jobb och fast anställning i.... THAILAND!!!
hejdå sverige, jag åker i mitten av oktober. lite panik.

hur ska jag göra med lägenheten?
räkningarna? osv osv osv. dammit.
men det löser sig säkert :)

vet liksom inte varför jaga lltid lyckas hamna i skiten på ett eller annat sätt. jag är för naiv och tror bra om allt och alla och håller mig kvar för jag tror det ska bli helt bra och underbart. wake up!
nu sitter jag typ i skiten och jag dras alltid till fel killar, varför? vad gör jag för att bara få skitstövlar till pojkvänner. jag bryter för fan ihop snart.

jag vet, alla sa det redan för någon månad sedan, "men vi har ju planerat och han sa faktiskt.." blablabla. ord är bara ord har jag insett nu och ingenting mer.

fan.



det är just det här, jag har så jävla svårt att bli kär, just det här som jag är så off mot alla och inte kn lita på någon, just det här som gör att jag är så jävla osäker och stänger alla ute och berättar ingenting för någon, just det här som jag att jag stänger världen ute och inte orkar med jävla horfittlivet. när jag väl kommit ur en 1 års deprission för allt va så jävla bra, jag kom över mitt ex och allt han gjort mig, kommit över allt och gått vidare, ja men då blir det såhär. det är ju kul att förstöra andra människor liv och känslor...



kommer aldrig släppa någon in eller lita på någon igen, det visas ju hela jävla tiden att alla är likadana.


jag är för jävla snäll och mesig som låter det här hända gång på gång.

ikväll blir jag bjuden på bio, det ska bli mysigt.
lite sex and the city känsla över detta för igår och nu idag.
haha

har fått timvikarie jobb på förskola, score!
byebye optimal.
skönt. för jag och iza pratade om det igår och om att jag inte orkade med mitt jobb. det är inte min typ av jobb helt enkelt.
jag är glad!

jag är sjuk, hostar så fort jags äger något. kul!... låg hela natten och kvävdes typ,
jag har inte råd att vara sjuk för fan! gör mig frisk! SÅ JAG FÅR GÅ UT OCH SÄLJA LITE ABONNEMANG !!!! det låter väl bra, eller hur?

arbetsskada..

sthlm var bbajs för alla klagar på att jag fått dialekt......



en bra sak är att i måndags på jobbet  så vare en 85 årig gubbe som var kund hos oss, bjöd ut mig på dejt den 15e oktober! (Y)






snart flyttar jag och jag har varit duktig idag och sorterat alla mina räkningar osv i olika mappar och ringt runt till alla för att kolla vad jag inte betalat osv (för jag har ingen koll?!?!) men nu äre chill och allt betalas nästa vecka, sen kan man börja leva igen.





btw så vill högsta chefen utbilda mig inom faktuering och hemtelefoni, because jag är den bästa ever dom haft på jobbet och han vill att jag ska jobba med mer avancerade saker osv. för jag är för bra för att sitta på xsale. toppen!

jag pirrar i hela kroppen och jagär så jävla glad!
jag saknar dig sjukt mycket.



äntligen.






sthlm nästa!

jimmy från audition idol 2006 hittade jag igår, har inte skrattat så mycket på länge. var tvungen att ringa och reta honom, i några timmar och han blev skitförbannad. men han såg så söt ut, nervös och rädd och han var mullig som fan. såg ut som en liten nallebjörn haha, så jväla sött! puss


eh idag åker jag till sthlm och då ska jag reta jimmy even more. tjohopp!