People say that I think too much

jag har velat fram och tillbaka hela helgen och det är jag nog världsmästare på. jag visste inte in eller ut när det gällde mig och jimmy, jag tyckte det mest kändes jobbigt att ha någon som brydde sig, som älska mig och som var helt underbar.
men alla typ "vad fan är det med dig? vad äre som är så fel?" ingen förstod mig och alla tyckte att jag mest var dum i huvudet. så hela den här natten har jag legat och tänkt på allting och ni har nog rätt. varför tänkte jag så?
kom fram till att jag nog bara inte är van med sånt här och jag har en slags spärr inom mig som säger nej. jag vågar liksom inte släppa in eller låta mig må bra med en annan person när det gäller kärlek. jag är för rädd att bli sårad, och sitter då hellre själv och deppar och undrar varför ingen vill ha mig.

men är det så jag vill leva egentligen? nej.

jag är ju liksom kär, jag älskar honom och vill vara med honom 24/7, när han åkte hem i måndags kändes det tomt och det var något som fattades inom mig, kände en enorm saknad efter jimmy. jag får ta och skärpa mig och inte sumpa det här nu, för nu är det han och jag. på riktigt.

I love you like a fat kid loves cake

en annan som jag älskar av hela mitt hjärta är min syster Isabella. Hon är den bästa systern ever som jag har, har aldrig varit nära någon släkting så som jag är med henne. hon är förstår mig utan och innan (oftast haha) och vi har sjukt roligt hela tiden. hon har ställt upp till 100% på mig. + robin och lilla novia också.
tacksam för allt ni gör/gjort och förlåt om jag är jobbig och förstör något.