People say that I think too much

första dagen på jobbet är ju självmord, men så jävla roligt!
jag och simon satt och gjorde bort oss till alla kunder och garva ihjäl oss, jag va skiträdd när jag skulle ringa mina första samtal och skratta och gjorde bort mig fullständigt, men vih ade askul hela dagen.

janniik : asså du har bästa telefonrösten ever du gör så man fastnar för dig och köper allt du erbjuder!









måste bönder vara sdå desperata? typ tar vilken tjej som helst för att få bli av med oskulden och få ha en tjej.
muina cigg är slut och jag är arg på världen (utom mitt jobb och mina arbetskamrater och några personer till)

niclas är ett retard och jag kommer tvingas ta samma buss som han varje dag dit och hem. hjälp?!



alltså hänger hos farmor så kan inte ha datorn, kommer men roligare detaljer och tankar senare. HEJDÅ!

(jag sålde ett abbonemang idag YES! BONUS)

om sex timmar måste jag gå upp, ska nog inte sova. gör det på bussen istället.
Jag har sagt det här nog ett tusentals gånger men jag ogillar verkligen (lägg märke till att jag inte sa hata) när folk inte hör av sig som dom sagt, svarar när man ringer eller smsar. sen går det typ en vecka och DÅ passar det att skicka typ "hej vad gör du?" på sms när man kämpat som en dåre för att få kontakt med personen. suck.

Jag undrar om man någon gång kommer få veta sanningen med världen och universum? Det kan inte bara finnas våran jord som består utav liv och människor och samhällen osv. är vi ensamma i hela universum? Jag får lite panik när jag tänker så, vi är fast på en jord, helt ensamma mitt i ingenstans. Det sägs att det inte finns något mer än universum men ändå så säger dom att den utvidgas hela tiden. om något är så stort så det inte går mer kan den ju inte bli större? då måste ju någonting finnas utanför? det är som om vi lever i en glasbubbla, fast och kommer inte ut och vi kommer aldrig få reda på det heller.

Ni vet det där spelet the sims? vi kanske är spelet. allting kanske är redan förutspått vad vi gör och kommer att göra. det måste finnas ett annat universum någonstans utanför vårat, med en värld med människor som lever kanske några miljoner föra oss i framtiden, för dom är vi typ på stenåldern. Dom kanske vet om att vi finns. Jag vill så gärna veta, jag vill teleporteras till den andra världen. jag vill ut från det här dockskåpet. jag känner mig instängd fast jag är utomhus, FÖR vi är instängda i universum, veti nte riktigt hur jag ska förklara, men eftersom det måste finnas något utanför vårat universum så är vi ju instängda för vi kommer aldrig ut till det.

man känner mer och mer att man är en liten the sims gubbe efter FRA lagen kom till också, man har ingenting privat längre. snart är det väl en lag som kommer att man måste ha kameror i varje rum i sitt hus så regeringen och polisen och alla kan se vad man gör också. ungefär som i Thruman filmen (fast jag vet han lever i en tv serie) MEN våran värld idag ser ju exakt ut som den filmen men skillnaden är att vi inte kommer få reda på ett skit. det gör mig väldrigt frustrerad.

När denna jord sprängs och allting är försvunnet och det skapas nytt igen, kommer dom människorna aldrig få reda på allt vi gjort, allt detta som finns nu eller något. allting är bara borta och allting börjar om igen.

jag hoppas jag är odödlig så jag kan få lite svar..

"min tes är att snygga tjejer vill höra att dom är intelligenta och intelligenta tjejer vill höra att dom är snygga"

Det här är typ roligt, jag vet inte vad jag klassas som, snygg eller intelligent men jag behöver väl inte få bekräftelse för min intelligens eller utseende av folk. jag fiskar inte komplimanger och sen "neej jag är sämst uhu"
jag bryr mig inte vad jag anses som utav folk, dom får tycka vad dom vill jag behöver inte höra folk säga det åt mig. Jag vet vad jag själv är och det är det som räknas, människor behöver inte påminna mig eller säga att jag är olika saker för det spelar ingen roll, jag är inte osäker på mig själv och behöver därför inte någons bekräftelse.

jag är ingen vilsen tonåring, jag vet vad jag är och det är jag stolt över.

Jag blir faktiskt chockad över att det faktiskt finns trevliga människor som jobbar för att hjälpa andra. Jag ringde till örebros kommun nyss och jag har aldrig fått ett sånt trevligt bemötande som jag fick av dom. vad är det här? Man är van atthär i stockholm (mer fakta än fördommar) så låter dom griniga och orkar inte hjälpa någon, dom är på sitt jobb för att få lön. punkt slut.

Stockholm style :

• om man hälsar på någon på stan fast man inte känner den tror alla man är psykiskt störd
• Alla kollar ned i marken och går fort (ååh vad det är jobbigt om någon skulle komma fram och prata)
• Man sätter sig brevid någon på bussen fast bussen är helt tom, då hör man en suck och den besvärade personen tänker "vad fan det finns ju hundra andra lediga platser" så byter den oftast plats grinigt.
• om någon behöver hjälp på stan med barnvagn eller liknande går alla förbi och låtsas inte se för det är ju så jobbigt att va snäll mot andra.

Är Stockholm bara fullt utav brats, arbetsnarkomaner, egoister och blonderade annorexi tjejer? Man köper större bröst som om man skulle gå och köpa bröd i affären. "ja det blir 9999 kr var det bra så? du får rabatt på läppförstoring om du vill ha en D kupa".

"när du snackar så, känns det som att man sitter på ett kaffé en vinterkväll! och tatt av sej ytterkläderna och snacka skit och intellektuella saker "

Min själ är en enda stort mörkt mysigt kafé en ruggig höst kväll, med disskutioner om intellektuella saker med en varm kopp choklad med grädde. Med tända ljus och härlig janis joplin musik i bakgrunden.




gud så charmigt det här blev nu.

Vad ger en människa rätt till att tvinga sig på någon annan? Hur är man funtad i huvudet som begår övergrepp på någon annan, tex. våldtäckt. Det är mer män än kvinnor som våldtar, ger sig på tjejer. Vad ger dom rätten till att smyga sig efter, och tvinga sig på dom? "nejmen hon hade utmanande kläder" så man får inte klä sig hur som helst för då får man skylla sig själv om man blir våldtagen? "hon sa aldrig nej" man kanske bara är för rädd, nedslagen och bara skriker, men nehe om man inte säger nej då ville hon eller? sjuk värld vi lever i. faktiskt.

Jag blir så sjukt äcklad av allt det här som man läser varje dag. Anders Eklund hade sex med Engla innan han mördade henne. Hur kan man bara få en sådan tanke? fan, skaffa en partner och ha sex med den 24/7 istället och ha bondage sex och strypsex och hela köret istället för att ge sig på någon som inte vill. Det är som om männen tror dom har rätt att bara tvinga sig på någon och ha sex med en tjej bara för han tyckte hon var snygg.

dert var som en våldtäckts man, hans försvar var "jag ville lära känna henne" jaha så då våldtar man henne? är ni bästa vänner nu eller?

jag äcklas mer och mer för varje dag som går..

- Jag bad om dig och mig igår natt, det har ju slagit in nu
-Du ser, han är inte bara lat

min mage kurrar och låtar som en jävla björn, ekar i hela huset säkert.
men jag är nervös, ont i magen, och lite confused.

inget svar från någon någonstans. dammit. vad gör alla?
eller är det bara jag som är tråkig . ovärt..

jag är tröttare än tröttast men kan inte sova ännu,
imorgon vet jag inte vad som händer, men hoppas på något bra.



nu vet jag vad det är, jag borde skaffa mig en hobby (förutom internet och datorer då).
man kanske borde börja dansa balett eller göra något brutalt och åka pulka nedför en rulltrappa.
har inte bestämt mig än. det kommer!

jag känner mig astöntig

och rädd, fast på ett bra sätt. äh

Idag har jag varit med Jimmy hela dagen, helt perfect har det varit.
satt i bågen och chilla först med hans vänner (SLEM VAR DÄR!!!) usch..

Mikke frågade om jag var hans flickvän. och att jimmy borde bli tillsammans med mig för jag hade helt magiska och fina ögon. sen drog vi hem till mig och chillade, promenerade (höll handen, typ cute som fan), spelade tv spel, jimmy fastna lite vid datorn vid något fotbolls spel, tönt! käkade lite, sen låg vi i min säng och vilade. En helt underbar dag helt enkelt.

ingen har behandlat mig så bra som han gör på skitlänge, jag känner mig omtyckt och behövd. Närhet skadar aldrig, kramar, mys, hålla handen och pussar = tummen!

följde han till bussen för han skulle hem, så var det något jävla retard där som stod och mimade till eminem låtar och vi satt mest och skrattade och sa hur mongo han såg ut. känns tomt när han åkte iväg, vad är det här? börjar jag få känslor? kärlek? jag vill iallafall inte att han ska vara med någon annan tjej och göra likadant..
jag kanske är kär? JAG VET INTE?!




J:är du kär i mig?
S: ja som fan
J: är du?
S: nej jag bara skoja!
J:meh ..




åh vad bra jag är på det där med att visa känslor. (Y) bra sofia, bra gjort..














jag är nog kär................eller i allafall väldigt betuttad... (haha ordvalet (Y))



 hjälp.

Jag älskar John lennon, det är sant.
han är mannen i mitt liv.
han är bäst på alla sätt och vis,, om det gäller musik, texter eller att bara vara naken i sängen
så är han mannen! THE MAN! whos ya daddy?

jag blir sjukt upphettsad när jag ser han i Help videon,
hur snygg får man bli?! AHH! come to mama!

jag sitter och tänker tillbaka på massa saker, och undrar vem fan jag är egentligen? kan inte riktigt sätta ord på det.
jag minns från dagistiden, alltid den tysta och blyga tjejen som inte ens vågade säga hej till någon, som grät efter min syster för var på olika avdelninga rpå dagis. Jag älskade sniglar och maskar och lekte alltid i skogen.

jag hade kompisar och vi skulle alltid hitta på dumma saker så jag fick alltid skäll, och då skämmdes jag och blev ledsen.

jag ritade alltid konstiga teckningar, jag skrev konstiga saker ser jag när jag kollar igenom min gamla dagbok från när jag var 7 år.

kommer ihåg när man färgade håret svart, piercade sig, tyckte att man var allmänt tuff. Lyssnade på skejt, slutade med att jag hade noll kompisar i skolan. kan inte förstå hur mycket hat jag verkligen hade i mig på den tiden. jag hatade allt och alla, jag pratade aldrig med någon. ingen tyckte om mig och jag tyckte att ingen förstod sig på mig. ungefär som dagens emo kids!

när man började supa, busringde, gjorde bort sig på fyllan, skolkade. vad fan?
nu sitter jag här och tycker att jag inte kommit någon vart i livet, allt har mest varit en redn berg och dalbana med ångest och hat. inte för attlåta deprimerad eller så men det har v erkligen varit så. började ljuga för att bli omtyckt av folk,
sen kom en person in i mitt liv men den sårade mig så djupt. och jag fattar inte varför jag inte bara släpper dom tankarna? varför har jag separationsångest? det är verkligen sjukt och jag verkar sjukt besatt och psykiskt störd genom alla sms och telefonsamtal. jag får liksom inte något svar iaf. fick ett svar och det var "dra åt helvete"

och jag känner bara att jag vill ligga i min säng och gråta. wtf! jag är väl inte 14 år längre? eller jag kanske är det fast jag tror jag är stor, vuxen och 18. föresten är det kul med alla innan dom fyllt 18. alla typ "åh när jag är 18 så ska jag flytta hemmifrån, jag ska jobba, ingen kan bestämma över mig och jag ska bara leva liiiveeeet!!!"

lol? ofta så fort man fyller 18 så får man jobb och lägenhet och allt är fritt och man kan göra som man vill. varför tänker man alltid så? naiv och liten tönt är vad man är, men rätt roligt är det ändå. "asså då kan jag supa som fan varje helg på krogen " jaha vart får du pengarna ifrån då lille du? ha ha ha ha.

förra sommaren var jag så sjukt lycklig och nöjd med mitt liv. allt var perfekt och allting flöt på.
jag saknar 2007 som fan..lite i smyg. fast till alla säger jag att jag hatade den tiden och ba hehe bättre nu jag är jö 18 lol.
men så är det inte. jag saknar 2007 som fan! kunde inte tiden bara stanna kvar där? det vore helt perfekt! faktiskt.

jag hatar att jag bara lever på mina minnen, och inte ser frammåt. varför tänka tillbaka och typ "uhu böättre dååå saknar det och blabla" det tar massa av min tid jag har NU och gör att jag går miste om massa saker. jag är fast i mina tankar och jag vet bara inte hur jag ska kunna komma ur det. det är jobbigt. väldigt jävla äckligt jobbigt. känns som om det bara är jag som inte klarar av nya tag, som har svårt att släppa saker.

jimmy kommer hit imorgon, han är snällaste killen ever, verkligen. en sån som många önskar att den hade som pojkvän och han råkar tycka om mig, och vi har haft våra mysiga stunder när jag bodde i nortan, men jag kan inte känna något för honom, men jag vill det. jag kan intekänna något för någon. för jag har tankarna på det förflutna. jag vill vara kär i jimmy, gå vidare och ha det bra för jag vet att vi skulle få det underbart (för vi har haft så jävla underbart när vi varit tillsammans och bara myst) och det lär bli så imorgon också. men jag kan inte ge mitt hjärta till någon annan. det går inte.

inte meningen att det här ska vara en deppig blogg med problem men var tvungen att bli lite flikka14KENT för en stund känner jag.

har varit och ätit på resturang med min faster, hennes flickvän och farmor med familjen.
mycket mat blev det och efterätt. Detvar ialla fall trevligt och det uppskattades verkligen.. typ.
På onsdag flyttar jag då till örebro och farmor har nog planerat hela mitt liv framöver så jag behöve rinte göra något,
hon tänker åt mig också. haha, har fått 4 lägenhetserbjudanden också, koolt!

just nu är jag ensam hemma och chillar till musik. måste dock ner på ica snart och lämna tillbaka filmen vi hyrde igår, Hitman. den var tydligen asdålig, jag kollade aldrig för jag somnade ehe.

min fot har somnat och det är jobbigt, för då kan man inte gå och det sticks så man inte vågar röra foten.
jag hatar somnande fötter, kan dom inte bara hålla sig vakna ha..haa..haa!

nä vad jag hatar min blogg, så jävla boring. får bli ändring på det.

Farmor - det är som att vara i Afrika när man är där jag bor.

(hon bor i ett område där det bara bor turkar och niggas)

Pappa - vadå har du flyttat in till nåt jäkla flyktingläger?

LOL! HEHE! typ så. ja tjo!

jag borde inte, men jag saknar dig.








kärleken är en bitch